Tvivel..
Alla tvivlar på sina förmågor ibland.
Idag har jag haft mina tvivel.
Hoppas att det känns bättre imorgon.
Jag tänker inte ge upp för jag älskar att cykla!
Jag skrev ett inlägg igår om hur det är en utmaning att pendla till jobbet med cykel.
Som cyklist har man även andra utmaningar bland annat under långpassen.
Hur mycket man än försöker att sköta sig i trafiken och följa konstens alla regler finns det, bland annat, bilister som har tagit på sig uppgiften att göra livet surt för oss. Nu menar jag inte den vanliga bilisten, som gör en tabbe lite nu och då utan jag menar de som verkligen har ett hat mot oss som cyklar. De har säkert sina mer eller mindre konstiga “ursäkter” men det är irrelevant, oavsett varför så vill de jävlas för att vi finns till.
En riktigt poppis grej verkar vara att spraya cyklister med spolarvätska. Har du varit med om det?
Här är mitt tips hur du tacklar den utmaningen: Ha glasögon och försök att hinna stänga munnen. 
Sedan brukar jag ha inställningen att man skall vända andra kinden till och inte påverkas av personens vrede. Jag älskar trots allt att cykla och jag kommer inte sluta bara för att det finns människor av den typen för de finns överallt, oavsett vad man håller på med.
Gårdagens pass bjöd på cykling ute på Ekerö vilket var supertrevligt och vi höll ett fasligt tempo (för mig) så jag hann inte föreviga tillfället. Vi snittade ca 30 km/h och vi mötte massor av cyklister på vägen! Som Peter noterade, det är ett magiskt ljud när en klunga på trettio personer sätter igång och man hör kören från när pedalerna klickas i.
Det var såhär det var..
Jag cyklade till jobbet idag eftersom vi är ett gäng som skall träna ute på Ekerö efter jobbet och jag inte hinner hem emellan.
Det var ett tag sedan jag cykelpendlade och idag kom jag på varför. Jag tycker verkligen att det är jätteläskigt.
Jag vet att det alltid är en massa snack fram och tillbaka om cyklister och om hur farliga/jobbiga/hänsynslösa de är men jag tycker att det gäller ALLA trafikanter, ingen nämnd ingen glömd.
Vägen till jobbet är som ett minfält.
Dagens incidenter:
- En hund gör ett utfall mot mig. (Tur att matte var med på noterna)
- En cyklist vinglar över hela cykelbanan, kan inte bestämma sig om han ska ut i körfältet och bromsar när han upptäcker en bil. Tvärnit och jag hör hur cyklister bakom mig gör detsamma. Tur att jag signalerade STOPP.
- Skeppsbron, har ganska bra fart, ringer i ringklockan ordentligt åt cyklisten framför så att hon vet att jag kommer. Ett brunnslock är i hennes väg, hon reagerar med att svänga rakt ut till vänster och nästan rakt in i mig. Hjärtat i halsgropen!
- Fyra killar går i bredd på cykelbanan och vägrar flytta på sig trots att jag signalerar.
Dessa incidenter plus alla stressade bilister och stressade cyklister gör mig till ett nervvrak lagom till jag är framme på jobbet. Måste det vara såhär?
Värt att tillägga är att jag alltid (där det finns) kör på cykelbanor och håller mig i största möjliga mån från de mest trafiktunga vägarna.
Det blir inte pendling till jobbet om jag inte hittar bättre tider att cykla på. Jättetidigt på morgonen kanske och i så fall: är det värt det? Oklart…
Felöversättningar när de är som bäst.
Dagens goda gärning..
Avvarade och bytte en slang till en tjej som fått punka under sin cykeltur och inte hade med sig grejer. Men tusan vad jag slabbar och grejjar under tiden. Hur lyckades jag exempelvis med denna oljefläck? Suck..