Jag kör mina lopp på samma sätt varje gång: kontrollerat och inom ramarna för jag vet att jag klarar av.
Det finns ju fördelar med det eftersom jag vet att jag, om inget oförutsett händer, troligtvis kommer att gå i mål (Ironman exkluderat) och att jag inte går in i väggen.
Nu börjar jag dock fundera på om jag kanske sätter mina mål lite för lågt och om jag är alldeles för feg när jag kör lopp. Kanske blir det likt en uppfyllande profetia?
Ta Stockholm Marathon, jag skulle kunna köra ett kontrollerat lopp tillsammans med 4.15 gruppen och då få en tid lik förra året. Tittar man på mina snittider jag har gjort under de lite längre passen den här våren är de dock nere på 5:40 vilket skulle betyda en mara på 4 timmar och det är inte ett omöjligt tempo. Jag skulle med andra ord, rent teoretiskt, kunna klara att hålla det tempot i 4 mil men det skulle nog vara på gränsen.
Hur gör jag då? Ska jag chansa och kanske gå in i väggen eller skall jag hålla mig till ett tempo som jag känner mig bekväm med och som är lite lägre än det jag gjort på träning?
Det finns så många fina lunchställen i stan men jag är alldeles för dålig på att besöka dem. Idag blev det hamburgare och trevligt sällskap på Vigårda .
Det blev ingen simning igår som jag planerat.. men istället för att sitta och sura över det så såg jag det som ett perfekt tillfälle för lite alternativträning och varför inte Bodypump!
Jag tänkte att jag minsann skulle vara lite smart och köra lätta benlåtar för att inte vara trött inför helgen och lägga mer fokus på överkropp. Super!
Sagt och gjort. Jag körde Bodypump för mig själv nere i källaren och tog det superlugnt när det var ben. På utfallslåten (usch vad jag avskyr utfall) hade jag inte ens några vikter!
Resultatet idag? Fruktansvärd träningsvärk i ljumskar och rumpa men annars ingenting. Fail…
Nu har träningsvärken i biceps och bröst börjat smyga sig på så det känns lite bättre men jag vet inte hur jag skall orka springa en timme nu på kvällskvisten.
Får hoppas på att smärtan magiskt släpper när jag värmt upp….
Det här är inte och kommer aldrig att bli en träningsmodeblogg.
När jag skriver om träningskläder är det för att tipsa om kläder som funkar bra och som jag själv använder. Det skall vara kläder som är bekväma, som inte skaver och som är superbra på deras specifika funktion.
Träningsbh:ar är ett sådant område. Det är jätteviktigt att hitta en bh som passar just dig, som inte skaver och som funkar för den träning du skall hålla på med.
Precis som Träningsglädje skriver så är det något som är värt att lägga pengar på och som sagt: “Rätt don för rätt person”.
Det märke som jag använder och som jag kan skriva under på är Shock Absorber (RUN Specific) som passar mig perfekt. Jag tycker det är jätteviktigt med spännen och jag avskyr att försöka kränga av mig en dyblöt bh över huvudet. De fastnar och korvar sig och ja.. det funkar inte för mig helt enkelt. Plus att jag tycker att allt hålls på plats ordentligt och jag får inga skavsår.
Men jag skäms, för jag unnar mig nästan aldrig nya kläder och jag har för närvarande bara en shock absorber (som verkar var oförstörbar). Igår skulle jag leta fram en sportbh till min löptur och det här var vad jag möttes av:
Oavsett vad man håller på med kan man alltid hitta någon som gör precis det liiiite (eller mycket) bättre. Det spelar ingen roll vad det handlar om, man kan alltid hitta någon. Och om man tänker ett steg längre så finns det ju bara en som är bäst och sannolikheten att det är en själv är väääldigt liten. :) Och det spelar ju ingen roll så länge man håller på med något man tycker är roligt.
Jag har periodvis väldigt svårt att skärma av personer som gör saker bättre än mig, mestadels när det gäller träningen. Jag sneglar omedvetet åt sidan om jag inte passar mig.
Jag ska ge ett exempel:
Jag sprang både i måndags och idag. Det kändes väldigt bra, jag blev piggare och piggare ju längre passen gick och båda blev knappa milen i distans. Det är inte alla som kan springa milen obehindrat på träning och jag sprang dem, med mina mått mätt, i ganska bra fart. Idag snittade jag exempelvis 5.29 min/km. Det är bättre än vad jag någonsin gjort på träning och mitt personbästa på milen är 53.56. Med andra ord har jag känt mig ordentligt nöjd efteråt. Vem skulle inte vara det!?
Dagens runda
Men så händer det som så många gånger annars har hänt. Man ser att en kompis har sprungit snabbare, en kompis som sprungit längre…. ja listan kan göras lång och om jag är riktigt selektiv (som man kan vara ibland) kan jag hitta personer som slog mig på alla möjliga sätt och sträckor och tider och ja, gud vet vad.
Nu är det den här delen då jag skall jag komma med en hel radda av kloka ord i stil med att “man inte skall bry sig om vad andra gör” och det ska man inte, men jag vet att det inte är så lätt alla gånger plus att jag tror att det är ganska bra att ha lite tävlingsinstinkt. Då jobbar man på något sätt lite extra för att bli bättre. Men det skall vara lite, så att man blir taggad, inte så att det påverkar negativt.
Det som dock inte är bra och det man skall akta sig noga för är att börja att ändra sitt träningsupplägg. Bara för att <sätt in valfritt namn> gör på ett vis betyder det inte att man skall ändra och göra likadant.
Jag tvivlar ibland på mitt träningsupplägg, när jag skall göra vad och om jag gör fel men jag vet bättre än att ändra upplägget då jag befinner mig mitt i. Jag har ju faktiskt bestämt mig för det här upplägget och då skall jag se till att göra det så. Nästa säsong kan jag börja ändra om jag nu vill det.
Som slutkläm hade jag tänkt att inkludera mitt schema för den här veckan men det skulle på något sätt motsäga min text. Mitt träningsupplägg är ju inget du skall känna dig stressad av till exempel. Men jag kan säga såhär: det är en förbannad hemsk “mängdvecka” och jag hoppas på att logga ca 10,5 träningstimmar.
Hur många jag loggat redan? Ja… tre.. Men jag har ju hela helgen på mig!
