Navigate / search

Tjejvasan 2011

Som ni vet var det fortfarande ovisst på fredagen om jag skulle kunna åka Tjejvasan på lördagen. Jag var rätt hängig på fredagen men jag bestämde mig ändå för att åka upp till vårt landställe i hopp om att jag skulle känna mig bättre på lördagen.

Väl framme packade jag väskan, tog bort gammal valla från skidorna och gjorde alla förberedningar precis som om jag skulle åka. Jag hoppades helt enkelt in i det sista och tur var väl det. För på lördagen kände jag mig tilräckligt bra för att åka. Strax efter sex gick jag upp, kollade vallatipset på SWIX’s hemsida, vallade och fick en stadig frukost av mamma. Efter det var det bara att sätta sig i bilen och åka de knappa 16  mil som det är från stugan till Mora. Allt gick väldigt smidigt och jag hade gott om tid i Mora att försöka lokalisera bussarna som skulle ta oss löpare till starten. Eftersom det var så väldigt bra ordnat!, hade jag lätt att hitta bussarna och fick till och med en parkering precis bredvid busshållplatsen. Allt flöt på så bra så när jag hämtat ut min nummerlapp och fixat allt praktiskt hade jag mer än en timme kvar innan start. Jag kunde med andra ord lugnt lägga skidorna i startfållan och få i mig lite varm dricka.

Starten gick 11.30 och det blev inte alls den tjurrusning jag trodde det skulle bli. Allt gick väldigt lugnt och jag är glad att jag bestämt mig för att ta det lugnt eftersom jag då inte blev stressad av den snigelfart vi satte av i.

Jag var i Oxberg efter 17:01 och då började det släppa lite och man kunde köra om några. Då kom mardrömmen. Eftersom många tjejer var dåliga på att åka skidor vågade de inte släppa efter i nedförsbackarna. Det gjorde att 1. det blev trafikstockning vid varje nedförsbacke, 2. alla plogade vilket i sin tur resulterade i enorma vallar av snö och folk ramlade titt som tätt. Helt absurt….. och väldigt jobbigt för mig som är van vid spår i nedförsbackarna. Det var ju så grymt bra glid så där hade jag planerat att ta in lite tid. Så blev det inte.

Efter 1 timme och 20 minuter var jag äntligen i Hökberg och fick blåbärssoppa. Det är verkligen grymt gott med varm blåbärssoppa! :) Sen började mardröm nummer två. Spåren var så dåliga och isiga på sina ställen och fästet var lika med 0. Jag märkte tidigt att jag kompenserade med att nästan bara jobba med armarna och eftersom det inte gick att diagonalåka så fick jag staka nästan hela tiden. Till slut stannade jag för att lägga på mer valla men det hjälpte bara lite. Ungefär här var min största svacka och när tjejer i två startgrupper efter mig började köra om dippade självförtroendet rejält. Men jag bet ihop och jag tänkte verkligen inte ge upp. Åkte förbi ett gäng skoterförare som ville bjuda på Jäger. Det var lockande men jag avstod. :)

I Eldris efter 2:46:19. Trött och snorig. Ringde Erik och gav status samt fick beklaga mig lite på de dåliga spåren. Tog lite mer blåbärssoppa och tänkte att jag minsann varit i Eldris förut, jag visste hur sista biten såg ut och att det inte var långt kvar.

Fästet blev bättre och det var lättare att åka. Stannade någon gång då jag ramlade i en uppförsbacke. Var så jäklarns trött. Då stannade en tjej framför mig.

“Vill du ha en bit choklad? Lite extra energi!”

Hur snällt är inte det? Om du läser det här: tack, du var en räddande ängel.

Därefter satte jag upp delmål. När jag åkte förbi stadion tänkte jag “här har jag varit, nu är det inte långt till Moraparken” osv. När jag nådde Moraparken började det snöa och åkningen blev tuffare. Krafterna var inte slut men de positiva tankarna var det så jag la mig bakom en tjej som höll ett långsamt tempo och stakade mig sakta framåt. På upploppet tänkte jag bara: “Äntligen” och när jag var över mållinjen i Mora 3:56:32 var jag gråtfärdig. Jag klarade det trots att jag inte var helt 100!

Jag är helt enkelt stolt. Stolt att jag avslutat en tjejklassiker och att jag åkt 3 mil klassisk stil trots att jag åkte längdskidor första gången 2010.

Tack alla för ert stöd!

En sak till: Av alla tjejlopp var Vasan det absolut bästa i form av arrangemang. Grymt bra! Bara det att man i varje kontroll kunde välja mellan vatten, sportdryck och blåbärssoppa samt att man fick bulle. Vilken service!

Inget Öppet spår. :-(

Idag blir det inget lopp. :-(

Det är trist men jag måste lyssna på kroppen och den är inte alls okej. Jag har fått en ordentlig hosta och oavsett min vilja så kan man inte köra 9 mil på vilja.

Jag har lärt mig några saker av den här upplevelsen.

1. Om man ska åka Tjejvasan är det en god idé att köra andra lopp innan så du kan seedas. Att starta långt ned i startfältet betyder JÄTTEDÅLIGA spår.

2. Nästa år anmäler jag mig både till Engelbrekstloppet och Vasaloppet om jag nu skulle bli sjuk då med….

Senare idag, om jag orkar, kommer min tävlingsberättelse.

Den korta versionen: jag var trött, tvingade mig själv att ta det väldigt lugnt vilket resulterade i en 5164:e plats på tiden 03:56:32.