Tänka sig, i år var jag frisk på dagen för Vansbrosimningen. Bara det var en vinst! 
Jag, syrran, mamma och pappa gav oss iväg mot Vansbro strax innan åtta på söndagsmorgonen. Vi hade räknat med tre timmars åktid och det var väldigt bra eftersom när vi närmade oss Vansbro var det kö. Vi hade dock fortfarande gott om tid när vi parkerat och gick för att hämta startbevisen. Jessica skulle starta 11.48 och strax innan halv var vi vid startområdet. Vi åt lite och Jessica gjorde sig iordning samt värmde upp. Fram till hennes start var det fortfarande uppehåll men när hon simmat iväg öppnade sig himlen. Men vad gör väl det när man har våtdräkt och man ändå skall ligga och plaska i lite mer än en timme?
Min start gick vid ett och jag hade ju fått bästa färgen på badmössan, rosa! Regnet passade mig bra eftersom luften och vattnet höll samma temperatur vilket gjorde att starten var lätt. Bröstsimmade de första tagen innan jag hittat en bra position men jag hade lovat mig själv att jag skulle crawla hela vägen. Det skulle inte bli som Kalmar förra året då jag fick panik i vattnet.
Allt gick förvånansvärt bra. Jag låg rätt långt ut för att kunna simma förbi och jag hade inga problem att hålla koll på vart jag var och att jag simmade rakt och inte in i någon. Jag tog det lugnt och metodiskt hela vägen och tillät mig inte att stressa för att få en bra tid utan ville njuta av loppet och att jag var där.
De två första kilometrarna gick på 42 minuter och sedan kändes den sista kilometern dubbelt så lång men jag höll mig nära bryggan och crawlade hela vägen. Sluttiden blev 1:06:25 vilket var mycket bättre än förväntat och jag är väldigt nöjd med mitt resultat med tanke på att jag inte kunde crawla för ett och ett halvt år sedan.
Jag tror inte ni anar hur skönt det är med en tävling utan missöden för en gång skull!
Det enda skulle väl vara att det regnat på de tre senaste loppen jag ställt upp i, undrar om den trenden håller i sig på lördag och Jubileumsmaran.
Så, än en gång har jag startat satsningen för En Svensk Klassiker. Inte mindre än 7 klassikerlopp har jag varit anmäld till de senaste åren och jag är återigen på ruta ett. Men skam den som ger sig!
