Har ni någon gång sett en idrottare stå efter ett lopp och säga “kroppen var inte med idag” eller “inget stämde”.

Om det aldrig hänt för en själv kan man ju tycka att det är ganska löjligt att en person som säger sig vara i form inte kan prestera vissa dagar på tävling.

Men det är inte så konstigt, inte så konstigt alls. Ibland vill inte kroppen vara med och leka helt enkelt (kan bero på sömn, mat, psyke.. ja anledningarna är många). Väldigt frustrerande.

I lördags var en sådan dag för mig. Jag vaknade av väckarklockan för att gå på Vasaloppsspinning men jag insåg snabbt att det inte fanns en chans att det skulle fungera. Kroppen ville helt enkelt inte utan jag fick inse att det bara var att gå och lägga mig igen och hoppas på att några extra timmar sömn skulle göra susen.

Vid tolv var det dags för femmilen på tv och jag tog tillfället i akt och satte mig på cykeln nere i källaren men det blev sådär som skidåkarna kan säga ibland “jag kom aldrig in i loppet”. Jag snittade väl en sådär 21 km/h på lätta växlar och lätt motstånd… rätt motigt helt enkelt.

Tur att det gick så himla bra för Johan Olsson så att jag hela tiden satt och var nervös annars hade jag gett upp rätt kvickt.

Tänk, vad konstig kroppen är.. om den inte vill samarbeta finns det knappt någoting som kan få den att ändra sig…