Minns ni den här bilden? En bild tagen från en av mina härliga cykelrundor förra året.

Om ni inte minns den så kanske ni minns det här inlägget?

Jag skulle aldrig mer köra Vätternrundan och aldrig mer skulle jag sätta mig på en landsvägscykel. Allt var misär. Upp som en sol och ned som en pannkaka.

Ett citat från förra året:

Den känslan har inte försvunnit än. Ingen lättnad har ännu visat sig och jag är fortfarande ledsen. Vilken upplevelse..

Jag hade hoppats på att den kärlek jag brukar känna inför cykling skulle börja komma tillbaka, men det gör den inte. Inte än i alla fall.

I år är det annat ljud i lådan. Utesäsongen har precis börjat, jag har redan åkt några mil ute och under vinterhalvåret har jag spenderat runt 30 timmar på cykeln inomhus. Som en bonus kom jag igår till insikt.

Det börjar kännas som att i år är mitt år!

Jag har gett mig tusan på att det här året skall Vätternrundan blir kul. Jag skall vända min tidigare upplevelse till något positivt, jag skall njuta och älska cykling.

Jag skall genomföra klassikern, Ironman och jag skall hålla mig frisk. Det finns inga andra alternativ! :)

Som en push på vägen hoppas jag nu på att få vara med i Gainomax Sports Team. Jag greppar efter alla halmstrån för att göra min upplevelse lättare och nu när jag har genomfört Öppet Spår har jag ju faktiskt avverkat det mentalt jobbigaste!

 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...