Mot mål Ironman Kalmar 2012
Ironman Kalmar 2012.
Det är fredag, det är ingen aktuell tävlings- eller träningsuppladdning inför helgen och inget A-race att jobba mot.
Idag är en dag då jag bara kan njuta av god mat, ett glas vin och en bra film. Det känns skönt men väldigt konstigt!
Har även fått min Nexus 7, tur att jag är ensam hemma så att jag kan leka med den ifred! 
Efter att ha varit sjuk i två veckors tid är det lätt att stirra sig blind på all träning man har missat. Jag känner en enorm stress över de lopp som närmar sig med ilfart och det är då man glömmer bort att man inte är tillbaka på en handvändning.
Det är snarare superviktigt att skynda långsamt. Att bli dålig igen för att jag tar i för mycket nu är inte att rekommendera.
Det gjorde sig ännu mer tydlig idag då jag (efter en seg och lång dag på jobbet) tyckte det var en superbra idé att flytta på morgondagens cykelpass till idag för att kompensera för missat simpass idag.
Innan det tänkta passet satte jag mig ned för att äta och ta det lugnt ett tag och fick en rejäl hostattack på köpet. Med andra ord räcker det alldeles utmärkt med 2,5 mil cykel idag och något extra cykelpass behövs faktiskt inte. Bättre att vila sig lite extra såhär i uppstarten!
För mig är inte träningen den största utmaningen utan det är stunderna då man skall vila.
Den här veckan är det vila som är i fokus. Jag har totalt cirka fem timmar träning inplanerad och jag har redan avverkat två.
Det svåra med vila är att det hela tiden känns som om jag:
Jag vet ju att så inte är fallet men min hjärna har en förmåga att spela mig sådana spratt.
Jag behöver dessutom vila nu, mer än någonsin, eftersom jag fått överansträngningskänningar i mina knän. Igår var det 40 minuter löpning på schemat och vilan de senaste dagarna har gjort mig gott för jag kunde springa helt obehindrat men trots det hade jag väldigt svårt att acceptera att jag skulle gå av efter 40 minuter.
Det finns tid för tuffa pass men just nu är det vila som är i fokus.
I lördags var det än en gång dags för mastodontpasset tre och en halv timme på cykeln hemma.
Jag bävar varje gång inför dessa pass och den här gången var det ännu värre eftersom jag känt mig trött och sliten i veckan.
Jag tog mig igenom passet mestadels nog för en förbannad vilja och efteråt tittade jag på min medelkadens. Den var något lägre än tänkt men ändå respektabla 86 RPM. Tankarna spann vidare och tänk er. Det är 18060 tramp för bara ena foten. Jag trapade alltså hela 36120 tramptag i lördags, inte illa pinkat!
Den här lördagen blir det inget sådant pass. För då är det vilodag innan Öppet Spår. Men jag står i valet och kvalet gällande vilan. Jag vill vila för att inte vara så sliten som jag var förra veckan men jag vill inte tappa för mycket av Ironmanträningen. Jag försöker jobba ut en kompromiss men känner mig osäker. Totala mängden träning den här veckan skall vara lite över 10 timmar…. Bara Öppet spår kommer ju ta det.
Äh, jag tror på träning fram till torsdag och sedan vila med max någon liten löptur. Vad tror ni? Kolhydratladda ska jag göra i alla fall. Mest bara för placeboeffekten och för att det är så man gör när det är Vasalopp. 
… då får man göra annat. Som att baka till exempel.
